Förra veckan var jag och min son på en solsemester till Gambia. Där var en underbar hetta och vi fick verkligen vår del av sol och bad. Vi fick även en hel del andra intryck under vår vecka.
Gambia betraktas fortfarande som u-land och fattigdomen var påtaglig. Turismen ses som en väg ur fattigdomen och därför välkomnas alla turister med stora famnen. Den vänlighet man möter i Gambia finns på väldigt få andra platser på jorden. Likaså är det låg brottslighet vilket gör att man kan känna sig rätt säker och trygg när man är ute och går....och man går aldrig själv även om det skulle vara önskvärt ibland.
Mitt i allt detta finns fattigdomen. De jag pratade med såg skolan som vägen ut. De som kunde skicka sina barn till skolan var priviligerade. Alla barn i skolan hade uniform för att det inte skulle synas om du var fattig eller rik. Som förälder innebar detta avgifter men också en stolthet - mitt barn går i skolan. Som svensk turist var jag lite oförberedd. Tänk om jag haft med mig skrivböcker och pennor ändå. Saker som elever i Sverige ser som självklara och ibland även är lite vårdslösa med.
Det är en av anledningarna till att jag vill värna för att Emausskolan fortsätter med internationella kontakter och utbyten. Vi behöver lära mer om och av andra. Att se och uppleva är helt annat än att läsa i böcker eller se ett TV-program. Det fick i alla fall mig och min son att uppskatta det vi har i Sverige. Alla barn har rätt till skola och har mat för dagen. Något vi kanske saknar som fanns i Gambia är motivationen. Allt skall serveras och det är sällan vi behöver kämpa för att få något. Är vi tillräckligt hungriga på kunskap eller kommer länder som Gambia snart att passera oss? Där är befolkningen verkligen hungriga på kunskap - de vill - de kan - de törs och de kommer att ta steget så fort tillfälle ges.
Eva Kullgren, rektor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar